Personkult, innovation och bittra erfarenheter

Innovation, nytänkande, spräng alla gränser tillsammans med en rejäl dos positivism har blivit vårt ideal.  Vi hyser en omåttlig beundran för entreprenörerna som modigt utmanar de efterblivna jättarnas klumpiga och fumliga men framförallt långsamma och ”världsfrånvända” försök att skapa nya produkter och tjänster kryddade med valfri ”washing”.

Vem gillade inte Davids kamp mot Goliat?

Vid en närmare granskning (läs eftertanke) runt vår tilltro till revolutionerande teknik och vår beundran för David ter sig den sistnämnda alltmer lik personkulten Enver Hoxha odlade och som kröntes med en pyramid till hans ära. Elizabeth Holmes (Theranos) och Markus Braun (Wirecard) för att nämna några exempel på karismatiska ledare som byggde luftslott, möjliga genom vår tro på ny teknik och vår tro på David. Med facit i hand kan dessa fall liknas vid den ovan nämnde Hoxha: utskrattat, förlöjligat med ”ruiner” som det enda bestående minnet.

 

När innovation skapar vardagsproblem

 

För att exemplifiera hetsen kring innovation, som vi idealiserar som något ensidigt positivt, kan den nya fina och uppkopplade elbilen undertecknad använder till vardags nämnas. Att på morgonen kliva in i en bil och köra iväg brukar generellt vara en ganska odramatisk upplevelse. Har man dessutom varit förutseende och slagit igång kupé- och motorvärmare för att ta hand om den värsta isen behöver man bara hoppa in, starta bilen och slå på sätesvärmarna för att resan ska bli behaglig. Den OTA-kompatibla elbilen hade uppdaterat programvaran under natten (förstås godkänd av undertecknad). Normalt brukar dessa uppdateringar vara ganska odramatiska men denna morgon visade det sig vara något nytt, något innovativt. Uppdateringen hade nämligen möblerade om bland knappar och menyer. Undertecknad fick spendera tid på att försöka hitta stolsvärmen som från att tidigare gått att nå direkt till att nu ligga två klick bort. Vidare hade användarprofilerna ”försvunnit” vilket resulterade i ytterligare letande för att hitta min profil för sätes- och rattinställningar. Man kan säga en hel del om Citroëns knappfest på 80 och 90-talen men inte f*n flyttade knapparna runt på panelen då och då! En personbil av idag är trots att en 2 ton tung projektil och förändringar i gränssnittet borde inte tas lätt lättvindigt om man tänker på säkerhet. Nu är Sverige troligen en oviktigt marknad för elbilsproducenten ifråga, som genom analys av användarmönster dragit slutsatsen att stolsvärme är oviktigt jämfört med underhållning och navigering som var syftet med förändringarna i layout. Som lök på laxen gick det inte heller, att med den nya tagg-lösningen, att komma in i soprummet då nyckeln (min workaround) inte längre gick att använda. Jag fick helt enkelt lomma tillbaka till lägenheten med oförrättat ärende!

 

De största tidstjuvarna är kontinuerliga och ogenomtänkta leveranser

I en tid där innovation, överdriven tilltro på teknik parat med en obändig tro på karismatiska ledare kan saker leda till katastrofala (ibland och för vissa) men för det mesta till triviala (men ändå störande) avbrott i vår vardag. Ser man det ut en organisations kontext inser man snabbt att summan av alla små avbrott skapade av kontinuerliga, och ibland ogenomtänkta, leveranser förstår man också att det troligen går åt mycken tid i linjen för att förstå och hantera förändringarna. Vi bygger in oss i ett hörn utan möjlighet att ta oss ur då våra buffertar för att hantera avbrott är utarmade. För att hantera detta måste vi bli mer skeptiska, mer pålästa men framförallt att bli bättre på att kritiskt granska och värdera det vi ser. I digitaliseringen av våra verksamheter måste vi förstås göra ordentliga värderingar av nyttan digitaliseringen ska resultera i men vi borde också se över vårt handlingsrum ifall digitaliseringen misslyckas eller om den utsätts störningar som kan bli långvariga.